Arbetsförmedlingen är för många arbetssökande idag en återvändsgränd med FAS 3 som arbetslivets ändhållplats. Någon skämtade och sa att FAS 3 är Sveriges största arbetsgivare. FAS 3 är ingen arbetsgivare, FAS 3 är det närmsta vi kommer slaveri i modern tid i Sverige.

Även om vi har arbete eller är mellan arbete så är vi i behov av en fungerande arbetslöshetskassa. Media har under dagarna upptäckt det som var uppenbart för många redan 2007. A-kassan fungerar inte alls och kommer fungera ännu sämre innan det blir dags att ta tillbaka den 2014.

Arbetslöshetskassan idag är… rent ut sagt skit! Endast en av tre får ut någon ersättning och för gemene man kostar den alldeles för mycket. Märkligt är det också att alla kan få vara med och betala oavsett hur mycket man arbetar, men för att kvalificera sig för att få ersättning så måste du i praktiken arbeta 20 timmar i veckan. Så som jag ser det så har de borgliga partierna en tydlig politik. De vill inte bara försvaga den svenska modellen de vill även raser de sociala skyddsnäten. Nuvarande regler tvingar ut folk i arbetslöshet och fattigdom. Det är tid att sätta ner foten, hit men inte längre!

Härliga sportlov!

Fyra nyanser påbörjar åter en ny vecka, men inte ett nytt tema! Eller nja… nästa. Vi fortsätter på tema ”arbetslinjen” men nu diskuterar vi istället näringspoltik, arbetsmarknadspolitiska åtgärder, A-kassan etc.  Som vanligt så kommer det att bjudas på mer eller mindre kända gäster. Så njut av vinter, ta en öl på någon trevlig after ski och njut av våra fantastiska skribenters inlägg. Håller du inte med om vad vi skriver?! Kommentera gärna då!

Kalt välkommen till en ny vecka med Fyra nyanser av rött!

Möjligheternas politik, möjligheternas Sverige!

Avtalsrörelsen 2012 har börjat. Det är en annorlunda avtalsrörelse. Det är inte bara pengar och lön som står på spel utan också trygga anställningar och vår rätt att själva försörja oss.
Den samhällsmodell som vi byggt upp gemensamt är nu hotad. Sverige förändras. Försvagade fackföreningar får kämpa hårdare med allt högre insats. Fler och fler medborgare har allt svårare att försörja sig. Livskvalitén sjunker.

På arbetsmarknaden i dag pressar företagen i den privata sektorn utgifter till minsta möjliga, allt för att öka vinsten maximalt. Utav alla kostnader så är ofta personalen den största kostnaden vid månadens slut. Samma sak ser vi idag inom den gemensamma välfärden, på sjukhus och skolor. Alla besparingar som kan göras skall göras. Och här är själva problemet när våra gemensamma skattemedel försvinner iväg till någon girig ägares plånbok, personalen ses som ett nödvändigt ont. En utgift istället för en tillgång!

Vi har länge hört hur arbetsmarknadens parter ska vara ansvarsfulla när de förhandlar om våra villkor på arbetsplatserna. Att vi ska undvika strejker och tänka på internationella konkurrenskraft samtidigt som vår egen köpkraft ska orka driva runt vårt eget samhälle. Allt ska skötas utan statlig inblandning för att vi är så stolta över att kunna vara överens efter förhandlingar. Det vi däremot inte får höra är att politiken spelar en stor roll när det gäller maktspelet mellan dessa arbetsmarknadens parter.

Den grekiska ekonomiska krisen är nästa plågsamt påtaglig. I varenda nyhetssändning i radio och tv kan man höra om hur de forna gudarnas land står inför ruinens brant. Kvällspressen är inte kort efter med sina rubriker. Samtidigt så inleder majoriteten av LO förbunden sin avtalsrörelse. De svenska fackförbunden kan komma spela en viktig roll för den framtida överlevnaden av euron.

Att kunna planera sin dag, vecka, eller månad är inte för mycket begärt. Men det är en tillvaro som många unga vuxna inte känner igen sig i idag. Allt fler unga vuxna förväntar sig att få en otrygg anställning. Allt fler sover med mobilen under kudden, för att alltid vara tillgänglig.